En lustig, kuslig och sann historia
Före sommaren var jag hos min optiker på grund av suddigare syn på vänster öga. Det har kommit de senaste åren och till slut bestämde jag mig för att kolla upp. Min optiker gjorde sina undersökningar, men kunde inte identifiera problemet. Så det blev en remiss till Capio Ögon Östermalm i juni. Efter diverse undersökningar under cirka 30 minuter meddelade ögonläkaren att jag hade gråstarr på båda ögonen, men att han inte kunde förklara skillnaden i synnedsättning mellan vänster och höger... öga. Men eftersom han inte hittade något annat fel så är det på sin plats med en gråstarroperation på vänster öga, samt föreslog att vi bokar in datum och tid för två möten med ögonkirurgen i augusti, en ögonmätning för att bestämma lins samt en operation. Det kändes inte riktigt rätt i magen, men ögonläkaren intygade om att gråstarroperationer är rutin, hundra tusen operationer per år. Jag visste inte vad jag skulle tycka om det. Så det blev "Okej då". Väl hemma började jag fundera mer. Varför en gråstarroperation om vi inte kan förklara asymmetrisk synnedsättning med just gråstarr? Jag började surfa runt på diverse kunskapskällor på nätet. Bland annat Läkartidningen där det stod att diagnosen gråstarr tenderar att ges när det inte finns någon annan diagnos. Det gjorde mig inte tryggare. Så jag bestämde mig för att kontakta en annan ögonläkare för second opinion, Novius Ögonklinik. Jag fick en tid i slutet av juli. Efter diverse undersökningar var svaret: "Det är inte gråstarr. Jag har jobbat med det i 35 år. Så jag borde veta. Du behöver bättre glasögon helt enkelt. Om du nu inte vill slippa glasögon. Då kan du naturligtvis byta ut till en konstgjord lins". Jag kontaktade min optiker och vi var överens om att jag behåller min tid hos ögonkirurgen på Capio Ögon Östermalm och hör vad kirurgen har att säga. Så i mitten av augusti var jag där. Först gjorde optikern mätningar av min nuvarande hornhinna och lins. Därefter fick jag vänta på kirurgen. Det dröjde ett tag och sedan kom en kvinna och läste upp mitt namn. Hon introducerade sig som läkare. Jag reagerade på att hon verkade ovanligt nollställd i sin blick och röst. Det finns ju en tendens till det hos läkare, men det här var i en klass för sig. Hur som haver. Jag kom in i rummet och tog plats i en stol. Jag beskrev bakgrunden, att jag inte kände mig trygg efter första diagnosen, samt berättade att jag hade kontaktat en annan ögonläkare för second opinion. Följdfrågan kom snabbt och något vasst, "Vem var det?", med eftertryck på "det". Jag svarade Novius Ögonklinik och fortsatte att summera händelseförloppet, motstridiga diagnoser, samt mina egna efterforskningar och funderingar. Jag avslutade med att säga att jag nu inte är säker på varför vi ska göra en operation. Kirurgen tittade på mig med samma blanka tomma blick som tidigare. Hon sade: "Jag förstår. Vad gör du här? Har du problem med synen?". Det märkliga, lustiga och småkusliga i det här är att jag dagen innan besöket hade funderat på hur min kirurg skulle komma att reagera på min historia. Jag hade då simulerat att reaktionen kommer att bli: "Vad gör du här?". Så allt kändes väldigt självklart. Jag reste helt enkelt på mig och sade: "Nej, det här ställer jag inte upp på" (underförstått, slentrianmässiga operationer). Därefter lämnade jag Capio Ögon bakom mig.
1
