Torbjörn J:
För en vuxen är väl Junibacken med all sin trängsel inte värt mer än en tvåa eller trea. Men för barnen är det en klar femma. Och det är väl ändå barnens åsikter som ska spela störst roll då man åker till ett sånt här ställe.
Ett plus för chokladpengarna pippi delar ut.
Marzena J:
Jag är en flitig besökare på Stockholms Stadsteater. Mycket nöje och högklassig kulturupplevelse, dock inte den senaste gången. Jag såg den annars fantastiska pjäsen Anna Karenina. Jag förstår inte varför man sätter upp en pjäs på detta sätt. Istället för en tragisk och passionerad kärlekshistoria blev det cirkusakrobatik på en stor trappa med helt
ointressanta karaktärer. Jag är fortfarande stel i nacken av trapptittandet. Aldrig mer trappor på Stadsteaterns scen, snälla!
Magnus B:
Klassisk scen för stor konst. Frekvent konstkonsument, som jag smickrar mig själv med att vara, tycker jag påfallande sällan Dramaten levererar. Elverket undantaget. Där har de annan konstnärlig ledare. Kanske färre lik i lasten. Lilla scenen har varit mindre tungrodd. Fan att rummet ska ha betydelse; är det så? Hantverkarna, som går 2010, är ett olyckligt försök att flirta med privatscenerna. Gör inte det.
